Jag lekte dig. En dag. I går. I kropp. En plats.

Vi byttes av. Handlade och lekte att vi var skilda åt.

Jag går åt mitt håll och du går åt ditt. Var och en resande från en big bang till en annan.

Vi lekte att vi inte satt ihop. Oberoende. Glömde för en stund bort att vi var in-divid, odelad.

Vi faller handlöst

Känner inga kontraster

Känner ingen berättelse

Kan inte veta

Om inte det redan kända får leda mig

Har jag bara detta fallande

Utan början eller slut

Alternativet är alltid en upptrampad stig

Ändå är det alltid så här det börjar

Fallandet och sedan

en sensation, en rörelse

Där tingen omkring mig avslöjar något om sig själva

Genom mina förnimmelser

Men de bär inte bara på en enda berättelse

Rymmer alla berättelser?

Vi kan bli i det fallande

Om vi vill

Runt omkring mig reser sig en vägg - beströdd med möjliga berättelser

Att hejda mitt fallande

Kanske har jag varit här förut?

När ljuset var ett annat

När tiden var en annan...?

När du var en annan

Kanske jag känner igen dig i denna berättelse?

Men detta ljus tycks tala om någonting uttjatat, en upprepning

Jag vill ha en ny gestaltning

Ett nytt ljus

En ny tid

Vi är nomader

Redo till uppbrott när berättelserna omkring oss inte längre kan försörja oss

Så jag uppfinner en berättelse

Och kanske är alla berättelser så

Godtyckliga och gripna ur alla möjligheters rymd?

Vem du är

Vem jag är

Hemlösa gestalter utan en gestaltning?

Fallande

Kroppars människor