Jag lekte dig. En dag. I går. I kropp. En plats.
Vi byttes av. Handlade och lekte att vi var skilda åt.
Jag går åt mitt håll och du går åt ditt. Var och en resande från en big bang till en annan.
Vi lekte att vi inte satt ihop. Oberoende. Glömde för en stund bort att vi var in-divid, odelad.
Vi faller handlöst
Känner inga kontraster
Känner ingen berättelse
Kan inte veta
Om inte det redan kända får leda mig
Har jag bara detta fallande
Utan början eller slut
Alternativet är alltid en upptrampad stig
Ändå är det alltid så här det börjar
Fallandet och sedan
en sensation, en rörelse
Där tingen omkring mig avslöjar något om sig själva
Genom mina förnimmelser
Men de bär inte bara på en enda berättelse
Rymmer alla berättelser?
Vi kan bli i det fallande
Om vi vill
Runt omkring mig reser sig en vägg - beströdd med möjliga berättelser
Att hejda mitt fallande
Kanske har jag varit här förut?
När ljuset var ett annat
När tiden var en annan...?
När du var en annan
Kanske jag känner igen dig i denna berättelse?
Men detta ljus tycks tala om någonting uttjatat, en upprepning
Jag vill ha en ny gestaltning
Ett nytt ljus
En ny tid
Vi är nomader
Redo till uppbrott när berättelserna omkring oss inte längre kan försörja oss
Så jag uppfinner en berättelse
Och kanske är alla berättelser så
Godtyckliga och gripna ur alla möjligheters rymd?
Vem du är
Vem jag är
Hemlösa gestalter utan en gestaltning?
Fallande
Kroppars människor